När man kommer in på lite "djupare" tankar
Ganska sjukt vilken skev syn man kan ha på skönhet. Det finns alltid något man vill ändra på sig själv. Man jämför med andra, ser vad dom har och inte har och så kollar man på sig själv. Att man inte är tillräckligt smal, eller är alldeles för smal. Man vill alltid ha mer, ha det man inte kan få. Och dagens skönhetsideal är ju helt fucked up. Geting midja, dubbel E´s, ankläppar, rak smal liten näsa, you name it. Alla har ju såklart inte den synen, men inte många skulle tacka nej till den i alla fall, någon som såg ut så menar jag. Egentligen ska man vara glad så länge man inte ser ut som en sneknullad pungråtta från mars. Egentligen är det ju bara onödigt att inte vara nöjd med sig själv. Det är så man ser ut och det är lika bra att gilla det för det är så man ser ut. Det är inte mycket man kan göra åt det såvida man inte har riktigt tätt med para. Hur man ser ut spelar så jävla stor roll, egentligen. Man kan inte lyckas helt bra i hollywood-branchen om man inte ser bra ut. Det finns jätte många människor med grym talang men som inte slår igenom för att dom inte har "the looks for it".
Jag har flera gånger varit med om att en kille har intresserat mig till utseendet, kan varit snygg och så men har en så vidrig personlighet att man blir avtänd såhär snabbt. Att vissa lever på sitt utseende, glömmer bort personligheten och utstrålningen. Eller tvärtom. En kille som ser helt okej ut, fast inte så jättesnygg, kan bli riktigt snygg i ens ögon om han är charmig, att man faller för honom osv. Som tur är har min kille både sjukt snygg yta och underbar personlighet (a)
Själv tycker jag världens snyggaste kvinna är Megan Fox, helt klart. Synd att hon inte är äkta bara, fast hon såg ju redan galet bra ut innan alla operationer. Jag är mycket kräsnare med killar, faktiskt.
Det var bara något jag kom att tänka på, som jag förde vidare i mina händer och skrev ner. Peace out
Kommentarer
Trackback
