Tankeställare?
Assååå jag får streeesss! Har nu under middagen suttit och pratat skola och utbildning med mamma och Binge. Ja jag har alltid varit övertygad om att jag kommer gå ut gymnasiet med bra betyg, och inte medelmåttiga, bra! Men, tänk om det inte blir så? Tänk om jag failar? Jag vill ha en ordentlig utbildning, jag vill bli framgångsrik. Jag vill ha möjligheter, jag vill kunna va oberoende. Men det är som dom säger, om man verkligen vill så kan man. Allt sitter i en själv, ens egen motivation och styrka och vilja att göra saker. Jag måste plugga vidare efter gymnasiet för att få mig en ordentlig utbildning. För att kunna gå vidare. För att komma någon vart.
Jag vet inte ens vad jag vill hålla på med! Allt jag vet är att jag vill ha en ordentlig utbildning, jag vill kunna ha min egen lägenhet och jag vill ha körkort. Jag vill ha ett jobb jag trivs med och tycker är kul, ett jobb jag kan. Ett jobb jag kan tjäna hyffsat med pengar på. Jag vill att det ska gå bra för mig. Men just nu ser min framtid ut såhär: tom.
Jag vet ingenting! Har absolut ingen aning vad jag vill bli. Bara vad jag inte vill bli.
Just nu känns det som att jag inte har någon lovande framtid. Det låten hemsk, jag vet. Men på något sätt föreställer jag mig själv som 25 år och fortfarande inte veta vad jag vill göra. Jag föreställer mig själv sittandes rastlös i soffan och inte orka ta tag i något. Mitt liv.
Och det är så, att den hjälp man får är den hjälp man får hemifrån. Skolan gör inget åt dig, förutom att säga åt dig vad du ska göra. Vi i vår mattegrupp har till exempel haft fem eller sex mattelärare bara den här terminen! Det är ju sjukt! Hur ska dom veta vad just jag kan och inte kan? Vad jag behöver jobba mer på? Det är bara jag. Mycket mer ansvar på eleven. Om du vill lära dig får du se till att lära dig.
Och det är faktiskt så att man ska ta vara på skolan medans den är gratis! Annars kommer det bara kosta tid och pengar att ta igen det man förlorat.
ÅNGEST!
Från och med nu ska jag sätta plugget framför allt. Förhoppningsvis. Om jag inte bryter ihop.
Jag vet inte ens vad jag vill hålla på med! Allt jag vet är att jag vill ha en ordentlig utbildning, jag vill kunna ha min egen lägenhet och jag vill ha körkort. Jag vill ha ett jobb jag trivs med och tycker är kul, ett jobb jag kan. Ett jobb jag kan tjäna hyffsat med pengar på. Jag vill att det ska gå bra för mig. Men just nu ser min framtid ut såhär: tom.
Jag vet ingenting! Har absolut ingen aning vad jag vill bli. Bara vad jag inte vill bli.
Just nu känns det som att jag inte har någon lovande framtid. Det låten hemsk, jag vet. Men på något sätt föreställer jag mig själv som 25 år och fortfarande inte veta vad jag vill göra. Jag föreställer mig själv sittandes rastlös i soffan och inte orka ta tag i något. Mitt liv.
Och det är så, att den hjälp man får är den hjälp man får hemifrån. Skolan gör inget åt dig, förutom att säga åt dig vad du ska göra. Vi i vår mattegrupp har till exempel haft fem eller sex mattelärare bara den här terminen! Det är ju sjukt! Hur ska dom veta vad just jag kan och inte kan? Vad jag behöver jobba mer på? Det är bara jag. Mycket mer ansvar på eleven. Om du vill lära dig får du se till att lära dig.
Och det är faktiskt så att man ska ta vara på skolan medans den är gratis! Annars kommer det bara kosta tid och pengar att ta igen det man förlorat.
ÅNGEST!
Från och med nu ska jag sätta plugget framför allt. Förhoppningsvis. Om jag inte bryter ihop.
Kommentarer
Postat av: chirre
Det är bra gumman kämpa vidare bara fast ska jag vara seriös nu tror jag man får välja vad man ska jobba med. Antingen ett jobb som man tjänar bra på men det atr mycket tid och man trivs inte med det sen ett jobb som man älskar men inte tjänar så jätte bra...det är så jag har fått uppfattningen. but do your thing, glöm inte bort mig bara
Trackback
